Se det komma, var inte naiva, ta försvarsfrågan på allvar!
Foto: Kalle Bendroth/Försvarsmakten
Varianterna börjar bli väldigt många: ”Vi var inte förberedda.” ”Vi såg det inte komma.” ”Vi var naiva.” ”Vi har alla anledning att vara självkritiska.” Just nu gäller det Covid 19 och bristen på skyddsmaterial i sjukvård och omsorg. Dessförinnan var det bränderna. Och gängvåldet. Och några år tidigare, ja ni vet.
Efter all yrvakenhet och efterklokhet skulle man kunna tro att det som nu står överst på alla dagordningar i alla centrala frågor som rör kriser och beredskap är att avstå från önsketänkande. ”Vi förbereder oss. Vi vet att det kan komma. Vi är inte naiva. Vi ska göra vårt yttersta för att tänka efter före.”
Men så inser man att det pågår försvarsförhandlingar där regeringspartierna gör sitt yttersta för att inte heller denna gång bevilja resurserna som krävs för att en central del av vår krisberedskap – det militära försvaret – ska kunna utföra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt.
Just i dessa dagar slutförhandlar Försvarsberedningen det som ska ligga till grund för höstens inriktningsproposition för perioden fram till 2025. Och än så länge har trojkan Andersson-Hultqvist-Löfven visat sig beredda att se verkligheten i vitögat och vidgå att nivåerna som man hittills har bundit sig för inte förslår.
I slutbetänkandet ”Värnkraft” uttrycktes bred politisk enighet om höjd ambitionsnivå för det svenska försvaret. Man kan ifrågasätta om ambitionen var tillräckligt hög, men att förverkliga den skulle under alla omständigheter ha förbättrat vår försvarsförmåga. Sverige skulle ha blivit mindre konsument och mer producent av säkerhet och stabilitet.
Tyvärr hann inte bläcket torka på målformuleringarna innan regeringspartierna började svaja om finansieringen. Det devalverade signalvärdet på ett mycket olyckligt sätt.
Så småningom kröp regeringen ändå till korset, eller i alla fall till dess närhet, efter att C och L satt hårt mot hårt. Fast sedan dess har den obarmhärtiga försvarsekonomin slagit till och det står klart att de överenskomna pengarna bara räcker till hälften av vad man hoppats och sannolikt mindre än så.
Det duger inte. Om regeringspartierna inte justerar upp de framtida ramarna kommer förhandlingarna i veckan att haverera, omvärlden notera att vi inte lyckades samla oss den här gången heller, försvaret bli utan lejonparten av sin nödvändiga upprustning och så småningom blir det genant politisk teater med flagellans och skamsen självkritik. Var vänliga och låt oss slippa det!
PJ Anders Linder
Senior rådgivare i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.