Estlands förre president Toomas Hendrik Ilves (född i Vällingby!) sparade inte på lovorden när han rekommenderade läsning sent på tisdagskvällen (12/4):

”En hisnande briljant och ändå förödande essä om Rysslands krig mot Ukraina, skriven av Eliot Cohen, en av Amerikas främsta tänkare och skribenter i utrikes- och säkerhetsfrågor. Huvud och skuldror över praktiskt taget allt annat som skrivits av Västs svar på kriget.”

Är artikeln i Atlantic verkligen så bra? Döm själva.

Men visst gör Eliot Cohen, professor vid Johns Hopkins, ett antal tänkvärda observationer och bedömningar:

• Om Ukraina förmår behålla sin frihet och territoriella integritet kommer det att hålla Ryssland tillbaka. Om Ukraina förlorar ökar risken både för krig mellan Ryssland och Nato och för rysk aggression på andra håll i världen. Och lita på att Kina noga studerar och anpassar sitt agerande efter vad som sker.
• Den ryska militären har visat sig vara bra endast på två saker: att rulla ut enorma mängder eldkraft – och att begå övergrepp mot civila. I en rad andra avseenden har man misslyckats kapitalt. Ingen naturlag säger att Ryssland måste segra, Ukrainarna kan slå dem. Men de behöver allt vad vapen som Väst kan ge dem.
• Putin och hans krets är illa informerad om vad som händer på marken och sannolikheten är hög för att han ska ”beordra offensiver som kan ödelägga hans egen armé, förutsatt att den möter en välutrustad ukrainsk motståndare, Utmaningen för Väst är att se till att så blir fallet.”
• Tyskland famlar, britterna har varit lysande beslutsamma, Polen och baltstaterna direkt heroiska. USA har varit generöst med viss utrustning och sagt många av de rätta sakerna, men det behövs tydligare ledarskap.

Här påpekar Cohen bland annat att man underskattat vikten av starkt symboliska handlingar. Åtminstone utrikesminister Blinken eller vicepresident Harris bör besöka Zelenskyj i Kiev, den amerikanska ambassaden bör öppnas igen och det borde fler kontaktvägar så att Zelenskyjs framträdande inför kongressen inte blir ett enda avgränsat evenemang.  Vad gäller vapenleveranser och militärt stöd bör USA hellre ta risken att agera för generöst än för njuggt. USA får lov att acceptera att det numera är ukrainarna som är världens främsta ”experter på att slåss med ryssar” och ge prioritet åt vad de efterfrågar.

Framtiden är oviss, avslutar Cohen, men ”allt som står klart just nu är att ett misslyckande med att ge Ukraina tillräckligt stöd kommer att ha fruktansvärda följder och det inte bara för denna hjältemodiga och lidande nation.”