I Sverige, visar SOM-institutets undersökningar, har medborgarna stort förtroende för public servicebolagen. Mindre så för de stora dagstidningarna och i botten återfinns kvällstidningarna. Det förstnämnda åberopas mer än gärna av dem som menar att kritiken om att medierna inte sköter sitt uppdrag eller skulle lida av någon ”bias” är grundlös. En del går till och med så långt att de anser att kritik mot medier i sig skulle vara något slags hot mot demokratin.

Samma undersökningar visar också att förtroendet för medierna i allt högre grad hänger ihop med politisk uppfattning – ju mer vänster, desto större förtroende för till exempel SVT och SR och vice versa. Även om det inte kommuniceras utåt så vore det märkligt om inte sambandet vållade en del bekymmer inom public servicebolagens ledningar (vi kan nog vara rätt säkra på att det är så).

USA är nu inte Sverige, men tidningen Economist har en synnerligen intressant artikel i senaste numret som handlar om hur amerikanska nyhetsredaktioner har förflyttats sig alltmer åt vänster de senaste åren. Texten inleds med att förtroendet för medierna har störtdykt sedan 1990-talet. Störst är tappet hos högerväljare (eng. ”conservatives”). Mönstret känns igen.

Men den stora nyheten är ambitionsnivån i Economist metod. Genom att sammanställa alla tal som hållits i kongressen mellan 2009–2022 byggdes en ”Republikansk” respektive ”Demokratisk” ordbok upp genom att sortera ord och meningar som alltid användes av den ena sidan, men nästan aldrig av den andra. Resultatet blev 428 fraser som täckte ett antal olika politiska frågor. Till exempel kodades meningen ”olaglig utlänning” (eng. ”illegal alien”) som höger medan ”papperslös” (”undocumented migrant”) kodades som vänster.

Nästa steg var att analysera data från 242 000 artiklar från 2016–2022 samt 397 000 nyhetsinslag från 2009–2022. Beroende på hur många gånger demokratiska respektive republikanska fraser förekom kunde ett värde fastställas som indikerade hur färgad artikeln eller inslaget var av endera sida. Med hjälp av AI säkerställdes att fraserna inte användes i fel eller i irrelevanta sammanhang.

Slutsats? Föga förvånande visade konservativa medier som Fox och Breitbart en tydlig högerbias. Samma sak, fast inverterat, gällde för vänstermediet Vox. Betydligt intressantare är hur kraftigt CNN, Washington Post och New York Times ryckt åt vänster under mätperioden.

NBC-ägda nyhetskanalen MSNBC fick till och med en dubbelt så hög bias-poäng jämfört med högerkonkurrenten Fox. Faktum är att hos 17 av totalt 20 undersökta nyhetssiter dominerade demokratiska fraser och språkbruk. Bland USA:s sex största nyhetskanaler är det bara Fox som utgör ett undantag. Misstankarna hos många amerikanska högerväljare om att medierna lutar åt vänster verkar därmed, skriver tidningen, ha fog för sig.

I tre undersökta medier (CNN, New York Times och Washington Post) har bevakningen av 25 inrikesfrågor av 29 möjliga fått en allt starkare vänsterprägel med start år 2017. ”Trump”-effekten är påtaglig. Allra störst var förändringen vad gäller etnicitet (”race”) och skolskjutningar. Däremot har språkbruket fått en något mer konservativ prägel vad gäller migration och abortfrågan.

Economist tillstår att metoden inte är perfekt. Endast ett begränsat urval av mediernas publiceringar under tidsperioden har kunnat tas med (över 200 000 artiklar och nästan 400 000 tv-inslag torde visserligen borga för en ganska god bild). Få artiklar från till exempel Wall Street Journal är med. Innehåll från radio och sociala medier (vars innehåll tenderar att vara mer höger) har inte undersökts. Dessutom kan metoden inte avgöra om det handlar om ”äkta” bias eller om Republikanerna har fjärmat sig alltmer från den objektiva verkligheten jämfört med Demokraterna. Också det en faktor att ha med sig. Fast, skriver tidningen, det hindrar inte journalisterna från att rapportera med egna ord i stället för att återupprepa ideologiskt färgade fraser.

Som sagt. USA är inte Sverige. Synen på mediernas roll och medielandskapen ser radikalt annorlunda ut. Med det sagt vore det mycket givande om det gick att genomföra en liknande undersökning över de svenska redaktionernas rapportering.

Vågar man hoppas på att det finns någon medieforskare i landet som nappar på idén?