Söndagens delstatsval i Saarland blev en rejäl seger för SPD. Med 43,5 procent av rösterna (+13,9 procentenheter) kan socialdemokraternas Anhke Relinger se fram emot en egen majoritet i parlamentet och posten som ny ministerpresident. Fullt lika roligt var det inte för CDU och Saarlands nuvarande ministerpresident Tobias Hans, som får bära hundhuvudet för det dåliga valresultatet på 28,5 procent (-12,2 procentenheter). Enligt Die Welt tog CDU:s nya generalsekreterare Mario Czaja ut förlusten i förskott redan för ett par veckor sedan och partistödet för Hans under valkampanjen blev därefter. Inte heller CDU-ordföranden Friedrich Merz sägs ha varit särskilt engagerad i valutgången. 

Ytterligare en teori till partiledningens loja stöd är att Saarland påminner om det CDU som Merz och hans förtrogna vill lämna bakom sig. Här regerade Annegret-Kramp Karrenbauer framgångsrikt som ministerpresident innan hon blev upplyft till generalsekreterare 2018 och sedermera partiordförande, i syfte att säkra Angela Merkels arv inom partiet. Även den impopuläre näringsministern Peter Altmaier, som med åren blev en allt tydligare symbol för Merkelerans idélöshet, kommer från delstaten.

Saarland, som regerats av kristdemokraterna sedan 2011, är med sina 900 000 invånare den minsta delstaten i Tyskland. En stor Ford-anläggning och underleverantörer till bilindustrin tillhör de viktigaste arbetsgivarna i denna gamla gruvregion på gränsen till Frankrike. Det varma klimatet passar bra för vinodling.

För Merz handlar det om att skaka av sig valförlusten och blicka framåt. Spinnet från partihögkvarteret går ut på att förknippa Merz med de relativt starka förtroendesiffrorna på förbundsnivå, samtidigt som delstatsvalet ska uppfattas som en strikt regional företeelse utan bäring på partiledningen. Saarland är rent krasst inte en nyckeldelstat givet dess befolkningsstorlek, men man ska inte underskatta SPD. En stabil valseger kommer så klart att användas i de kommande delstatsvalen.

Redan 8 maj går Schleswig-Holstein (2,9 miljoner invånare) till val. Här regerar CDU tillsammans med De gröna och FDP. Årets viktigaste val sker dock i Nordrhein-Westfalen 15 maj, som med sina cirka 18 miljoner invånare är den folkrikaste i Tyskland. 2017 vann den förre CDU-ordföranden Armin Laschet en mycket knapp seger över SPD, något som blev hans starkaste vapen både för att försvara sig mot kritiker internt och i förra höstens förbundsval. Just nu är det jämt i mätningarna, med viss ledning för CDU.

För Merz gäller det att hålla dessa delstater. Psykologiskt vore det en hård smäll med tre förluster i rad. Även om partiet internt är slutkört efter de senaste årens maktstrider skulle det säkerligen åter börja mullra i leden. Energi som behövs för nästa förbundsdagsval skulle riskera att gå förlorad. Spegelvänt skulle eventuella valsegrar innebära att Merz, och hans projekt att föra CDU tillbaka högerut, får stärkt legitimitet.

Die Welts Ulf Poschardt konstaterar att valet i Saarland också innebär en ”comeback” för de gamla folkpartierna. Till skillnad från de splittrade partilandskapen i de östra delstaterna, där framförallt högerradikala AfD:s relativa styrka försvårar regeringsbildningar, framstod valet i Saarland som ett under av tydlighet då höger stod mot vänster. Så var det bara AfD som med nöd och näppe lyckades ta sig över femprocentsspärren av de övriga partierna. Liberala FDP (4,8 procent) blev utanför även detta år och De gröna (4,9 procent) och Die Linke (2,9 procent) åkte ut.

Särskilt jobbigt är det kanske för vänstern. Inte nog med att partiet backar över 12 procentenheter, det här är också Die Linkes förre partiledare Oskar Lafontaines hemtrakter (ja, faktum är att Lafontaine var ministerpresident här 1985-98. Hans politiska karriär är för övrigt intressant: från att ha varit partiledare för SPD och finansminister i Gerhard Schröders första regering blev Lafontaine en centralgestalt för den tyska vänstern. I dag är han gift med partikamraten Sahra Wagenknecht).