Verkligheten påminner allt oftare om att det måste bli ändring även på dessa punkter, enkannerligen den senare. Vi lever tyvärr inte i ett Sörgårdssverige där ungdomsbrott stannar vid mopedstölder och pangade rutor. Numera stjäls mopeder för att lejda tonårsmördare snabbt ska kunna ta sig till och från mordplatser. Och fönsterrutor splittras inte för att busgrabbar skjuter med slangbella utan för att unga vanekriminella försöker skrämmas eller värre med hjälp av hemmagjorda bomber. En mycket stor del andel av dem som misstänks för riktigt grova våldsbrott är under 18 år: enligt Stockholmspolisen nyligen rörde det sig då om mer än hälften.

I dag dömdes en 17-åring för att ha mördat en man på ett gym just i Stockholm. Han var 16 år när brottet begicks. Offret var 54 år och blev aldrig äldre. Straffet fastställdes till två år och elva månaders sluten ungdomsvård, så mördaren blir fri igen när han är 20.

I ett uppmärksammat rättsfall i Köpenhamn för ett par år sedan var 20 i stället det antal år i fängelse som ett par tonåriga mördare dömdes till. De kom från Sverige och begick det ödesdigra misstaget att mörda på fel sida Öresund. Hade de lurat över sina offer till Malmö och avrättat dem där i stället hade den trista fängelsevistelsen snart varit över. Men tack vare det danska rättssystemet hålls de nu borta från gatorna under lång tid. (Hade tonåringarna varit litet äldre hade de fått livstid. Det finns viss straffrabatt i Danmark för dem som är under 18 år. Men den är som synes av ett helt annat slag än den svenska.)

Skrupelfria gangstrar engagerar gärna ungdomar för grovt beställningsvåld. Bättre att de får spela tv-spel under några års ungdomsvård än att man själv får göra långa år på Kumla. Så länge mördarna är under 18 år blir det inte tal om mer än fyraåriga påföljder oavsett vilka ohyggligheter de har ägnat sig åt.

Det här har aldrig varit rimligt, men det har blivit ännu orimligare i takt med att sprängningar och skjutningar ökar i antal. Ungdomsvård i all ära, det vore på sin plats med litet medborgarvård: i form av avskaffad eller starkt reducerad rabatt för straffmyndiga i alla åldrar, kompletterat med att straffmyndighetsåldern sänks. Man önskar förstås innerligt att inga 14-åringar ska behöva dömas för grova brott, men det är lika orimligt att en mördande 14-åring går fullständigt fri som att en mördande 15-åring får någon tids ungdomsvård som främsta påföljd.

Justitieminister Gunnar Strömmer har förutskickat tidigare och mer ingripande insatser från socialtjänsten och inrättandet av särskilda ungdomsfängelser. Det vore bra. Snabba, tydliga och kännbara reaktioner kan förhoppningsvis få fler unga brottslingar att tänka efter två gånger. Men alla nås inte och alla är uppenbarligen inte mottagliga ens för sådana signaler och då måste samhället försvara sig betydligt mer kraftfullt än i dag.

En mördare ska inte vara på fri fot efter tre år. Det innebär för det första att han inte på långt när har fått tillräckligt tydligt besked om hur allvarligt samhället ser på hans brott och vad han kan vänta sig om det skulle hända igen. För det andra innebär det fara för oskyldiga människor. Och för det tredje innebär det att rättsstaten visar upp en förödmjukande nonchalans inför offrens familjemedlemmar och närstående.