Försvarsminister Ben Wallace har publicerat en kort essä på brittiska regeringens hemsida där han granskar och ger historisk bakgrund till den ryska regimens utfall mot Nato och hot mot Ukraina. Det är lysande läsning, lika initierad som precis. Eja såge man fler texter av denna halt från personer i ledande politisk ställning.

Wallace visar effektivt vilket rasande nonsens det är med tal om att Ryssland skulle vara omringat av Nato. Endast fem Natoländer har gräns mot Ryssland, endast fem procent av Rysslands långa gräns har en Natomedlem på andra sidan. Talet om Natos expansion i centrala och östra Europa ska få det att låta som om försvarsalliansen plötsligt blivit en offensiv och stridslysten kraft; i själva verket handlar det om fria nationer som gjort egna val och ansökt om att få bli medlemmar. Flera av dem har dignat under sovjetiskt förtryck, de vet vad suveränitet och självständighet är värt.

Wallace fortsätter med att granska tre påståenden som Vladimir Putin gjort i en längre text, där denne argumenterar för att det ryska folket och det ukrainska folket är ett och samma (och därmed underförstått att de bör leva under ett och samma styre). Dessa påståenden är att Väst försöker splittra Ryssland, att allting annat än ett enat Ryssland-Belarus-Ukraina-rike är en artificiell konstruktion och för det tredje att den som är av annan mening är det på grund av sin avsky mot Ryssland och det ryska.

Inget av dem har med verkligheten att göra.

Att erkänna det ukrainska folkets rätt till självstyre betyder inte att man vill splittra Ryssland. Däremot erkänner den som stöder Ukraina att landets invånare har rätt att själva bestämma över sin framtid, vilket för övrigt även Ryssland gjort vid mer än ett tillfälle även om ett kvartssekel har förflutit sedan vänskapsavtalet mellan de båda länderna undertecknades 1997.

Den som säger att Ukraina och Ryssland hör samman organiskt gör inget annat än ekar den tsaristiska propagandan och bortser från att det finns såväl ett före som ett efter den rysk-ukrainska sammanlänkningen.

Vad slutligen rysshatet beträffar finns det företrädesvis i föreställningar hos det ryska ledarskiktet. Men att politiker och allmänhet i Väst riktar skarp kritik mot rysk expansionism och rysk förföljelse av dissidenter har ingenting med hat mot Ryssland eller ryska folket att göra utan riktar sig mot dem som är ansvariga för den auktoritära och aggressiva politiken.

Diverse nyttiga idioter skulle ha sluppit göra sig till åtlöje ifall de läst och tagit till sig en text som Wallaces. Det tar några minuter och är en rasande bra investering.