Det är ett område som han – och vi är nog många med honom – hoppas ska läggas om eller rentav läggas ned. Helst skulle det redan ha gjorts. I Sverige är vi inte värst på området. Alestig förmodar att bjässarna USA, Kina och Japan fortsätter stötta kolbranschen med statliga bidrag. Även här i Europa sitter vår egen stora granne, Tyskland, fast i ett kolberoende efter att ha (i sitt starka normaltillstånd) avvecklat den rena kärnkraften. Förutom kolet resulterade denna energiomläggning även i ett politiskt komplicerat beroende av rysk gas.

I Sverige har vi (Gott sei Dank) fortfarande tre kärnkraftverk igång och kärnkraften står för ungefär 40 procent av svensk elförsörjning. Vi har många kommande pensionsavgångar på området där nya attraktiva jobb kommer att skapas – kärnkraften är och bör ses på som en framtidsbransch att satsa på. Både under och efter krisen behöver vi el och människor och marknader talar sitt tydliga språk: Vi vill omvända det vi kan till renare el och då behövs stora mängder som inte ger alltför tung miljöpåverkan. Den smutsiga kolkraften är inget marknaden vill stötta, även om stater världen över gör det. Kärnkraft är emellertid kostsam och därför bör staten satsa på att stötta kärnkraftsutvecklingen för hela samhällets bästa.

Coronakrisen ger oss tid för reflektion och det finns många områden vi kan förbättra. Stefan Stern skriver bra om ”Alla dessa kriser”. För kriserna har varit och kommer att fortsätta vara många. Men hur reagerar vi på dem? Är det bara den närmast förestående krisen som vi bygger förråd och reserver för?

Vi måste göra oss en bra helhetsbild och ta med oss förbättringslistan till efter krisen, oavsett om det gäller skolsystem, vårdsystem eller energiförsörjningssystem. Alestig har rätt i att kolkraften inte borde fortsätta ges statliga livsuppehållande stöd. Men mitt under brinnande kris är inte bästa tillfälle att slopa stöd. Efterarbetet bör absolut syfta till att vi slopar det smutsiga kolet och fortsätter utveckla den rena kärnkraften. På det sättet kan vi få Sverige att stå ut i en annars rätt smutsig samtid.