Utöver dessa åtgärder behöver även mjuka områden, som kultur och idrott, möta hårdare tag.  

Låt oss börja med Moldavien och utbrytarrepubliken Transnistriens roll. Området lyder under Kreml och huserar sedan flera år rysk trupp. Som om inte det vore illa nog så är Transnistrien epicentrum för illegal vapentillverkning och brottssyndikatet Sheriffs verksamhet. Gruppen säljer lyxbilar, driver taxiverksamhet och äger den enda fungerande internationella fotbollsarenan i Transnistrien och Moldavien, med hemmahörande lag (FC Sheriff Tiraspol). Att brottsyndikatets tentakler når långt utanför den “självständiga” republikens gränser är välkänt. Ett skäl så gott som något att införa hårda sanktioner mot Transnistrien.  

Som tidigare påtalats av en rad ambassadörer bör Sverige och övriga samarbetspartner utöver förstärkt stöd till Ukraina även förbättra Moldaviens och Georgiens motståndskraft. Det vore direkt naivt att inte förbereda sig på att Putins män går bortom Ukraina. Inte minst med tanke på att Ryssland redan har trupp på plats.

Soft power eller mjuk makt är ett område som oftas inte påverkas av sanktioner. I stället låter man vanligtvis diktaturer få fortsätta delta i sport- och kulturutbyte som om inget hade hänt. “Idrott och politik hör inte ihop”, brukar det heta. Det är ett feltänk. Landslag och artister är reklampelare som kan utnyttjas av regimer för att projicera makt inför den egna befolkningen och för omvärlden. Putinryssland måste därför utestängas från till exempel Eurovision Song Contest och fotbollsvärlden avstå från matcher på ryska planer. 

Medborgare från den västliga gemenskapen bör överhuvudtaget inte få delta i idrott på professionell nivå i Ryssland och ryska idrottsmän inte välkomnas i väst. Visst kan man se det som symbolfrågor, men i tider av krig är symboler av största betydelse.