VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

En dikt och ett misstag

Av Martina Björk

Ovidius verk Fasti, som nu har kommit på svenska, ger ovärderlig kunskap om romerska kulter och seder.

I år är det tvåtusen år sedan den romerske skalden Ovidius dog. Att just hans verk Fasti ges ut detta jubileumsår (i översättning av Ingvar Björkeson och med förord av Anders Cullhed, Natur & Kultur) är troligen en tillfällighet. Ändå är det en händelse som ser ut som en tanke. Verket är nämligen uppbyggt kring den romerska kalendern (fasti) och behandlar dess festdagar.

Men Ovidius redogör bara för det första halvåret. Poeten själv kommenterar sitt ofullständiga kalenderverk i en exildikt, riktad till självaste kejsar Augustus. Arbetet med Fasti, skriver han, avbröts i samband med domen om landsflykt, ett straff som utfärdats av kejsaren på grund av carmen et error, ”en dikt och ett misstag”. Att dikten var Ars amandi (Konsten att älska) står klart. Misstaget, skriver Ovidius, bestod i att han blev vittne till något olämpligt, något han inte borde ha sett. Diktaren identifierar sig med Actaeon, jägaren som blev förvandlad till en hjort – och därpå sliten i stycken av sina hundar – därför att han hade råkat se gudinnan Diana bada naken i skogen. Poeten blev bestraffad och tystad. Av tolv tänkta böcker – en för varje månad – blev det bara sex.

I introduktionen till mars månad berättar skalden att Roms grundare Romulus – tillika dess förste kung – indelade året i tio månader. Årets första månad firade vårens ankomst och fick namn efter Romulus far, krigsguden Mars. Flera månader benämndes efter sina nummer i ordningen – varför vi än idag kallar dem september, oktober, november och december – den sjunde, åttonde, nionde och tionde månaden. Ordningen försköts när den efterträdande kungen, Numa, lade till månaderna januari och februari.

Tideräkningen var emellertid bristfällig. Några år före Ovidius födelse, år 46 f Kr, reviderades kalendern enligt astronomiska beräkningar genom Julius Caesars försorg. En skottdag infördes. Man fick den så kallade julianska kalendern. Ovidius berättar:

Tiden beräknades länge fel tills Julius Caesar, / efter allt annat han gjort, åtog sig detta problem. / Han som blev gud, och var far till en ädel avkomma, fann det / vara sin självklara plikt att denna fråga blev löst. / Himlen han lovats ville han så lära känna i förtid / och ej som gud träda in i ett helt främmande hus. / Över de tider då solen går in i djurkretsens tecken / under sitt årliga lopp sägs han ha gjort en tabell / och till de trehundrafem vi räknade med har han fogat / sextio dagar, och lagt därtill en femtedels dag. / Så fick året sin rätta längd.

Under Augustus regeringstid förändras kalendern på ett annat sätt. Augustus låter införa nya högtidsdagar till sin egen och sin familjs ära. Han ändrar namn på månaderna Quintilis (femte månaden) och Sextilis (sjätte månaden) genom att uppkalla dem efter sin adoptivfar och sig själv. Än idag påminner oss sommarmånaderna juli och augusti om detta.

diktarkollegan horatius berättar att Augustus uppmanat honom att författa fler och yvigare kejsarhyllningar. Vi vet inte om Ovidius fick någon liknande förmaning, men det är ingen orimlig tanke. Diktaren i exil försvarar sin ringa insats på området med att hans talang inte räckt till för att göra kejsarens storhet rättvisa. Som synes av citatet ovan äras dock Julius Caesar, nu upptagen i gudarnas skara. Fasti är Ovidius mest regimvänliga skrift, en hyllning till den familj som gjort sig till herre över Rom och över dess tid. Verket tillägnas Germanicus, brorson tillika adoptivson till Tiberius, Augustus efterträdare. Germanicus var litterärt begåvad, diktade själv och översatte Aratos Fainomena, en grekisk lärodikt i astronomi. Dedikationen visar att Ovidius återupptog författandet av Fasti under sin påbjudna landsflykt.

Panegyriken till trots: Ovidius har andra ärenden. Med förebilder som Aratos skrift och Kallimachos Aitia berättar han om ursprunget till kalendern, om bakgrunden till de romerska högtiderna och om historierna bakom stjärnbilderna. Sitt stoff hämtar han i den grekisk-romerska mytologin, som är hans paradgren. Den 11 februari, får vi veta, kan fötterna på stjärnbilden Björnvaktaren skymtas. Detta föranleder skalden att berätta om Callisto, Jupiters älskarinna, som först förvandlas till björn och sedan slutar som stjärnbild, Stora Björn, vaktad av sin son Arkas, Björnvaktaren. Under det ödesdigra datumet 15 mars, Idus Martiae, ägnas flera sidor åt firandet av Anna Perenna, drottning Didos syster. Mordet på Julius Caesar nämns bara i förbigående. Medan berättelser om gamla kulter upptar hundratals versrader bevärdigas nya augusteiska högtider med några futtiga, ljumt intresserade rader, som här, den 16 april:

En gång bjöd Venus denna dag att snabbt gå till ända, / sporrade hästarnas spann att flyga brantare ner / för att den unge Augustus snarast skulle få titeln / ”kejsare” dagen därpå, för sina segrar i krig.

Ovidius förlägger historiens guldålder till den tidiga kungatiden, en tid då samhällets högsta var nöjda med lite. I introduktionen till januari uppenbarar sig månadens egen gud Janus, som allvist undervisar poeten om forna tiders dygder och samtidens förfall:

Janus log: ”Min vän, hur lite du känner din samtid! / Tror du att honung idag har samma sötma som mynt? / Knappt såg jag någon, ens då den gamle Saturnus var konung, / som ej fann guld och profit åtråvärt, ljuvast av allt. / Denna er kärlek till vinst och välstånd växte med tiden, / nu har den nått som högst, kan ej bli större än så. / Högre värderas rikedom nu än i fädernas dagar, / fattigdom rådde det då, nygrundat var ännu Rom. / En liten hydda var nog för sonen till Mavors, Quirinus, / mer än flodstrandens säv krävde man ej för en bädd. / Jupiters tempel var lågt, det var knappt han kunde stå upprätt, / formad av lera den blixt Allfadern bar i sin hand. / Då prydde löv Capitolium, nu är det kostbara stenar, / fordom betade själv varje senator sin hjord. / Ingen skämdes för fridfull sömn på ett läger av halmstrån / och att en kudde av hö skänkte åt huvudet ro.

Det var en tid då ”hederskänslan regerade folk, ej våld eller fruktan”. Det är formulerat av en poet som själv fick erfara kejsarens skoningslösa maktutövning. I Fasti intresserar sig Ovidius för etymologi, men berättar aldrig om bakgrunden till ordet som utgör verkets titel. Fasti var en förteckning över vardagar och helgdagar, en kalender. Det bakomliggande ordet fas står för gudomlig rätt (till skillnad från mänsklig rätt), det som är tillåtet i förhållande till gudarna. Det är inte svårt att i nedanstående stycke läsa in den enkla människan som ett offer, ett slaktdjur, för självutnämnda gudar. Förr krävdes inget mer än salt, kvistar och lagerblad på altaret för att försona människan med gudarna. Men nu, skriver Ovidius, innebär offerriterna onödig slakt av oskyldiga djur för att blidka de blodtörstiga gudarna:

Kniven som nu skär inre organ ur den slaktade tjuren / hade en helig rit då ingen användning för. / Först att glädjas åt suggans blod var Sädesgudinnan / när hon med slakt av en so utkrävde hämnd för sin sådd / sedan hon sett denna best rota upp med sitt borstiga tryne / tidigt i vårens tid späda och saftiga skott. / Suggan blev välförtjänt straffad. Skrämd av hennes exempel / borde du lämnat i fred spirande vinlöv, o get. / En som såg dig en gång sätta tänder i vårliga rankor / gav åt sin ovilja luft med dessa varnande ord: / ”Frossa på rankorna, get! Vid altaret, dit du blir släpad, / skall vad som sprungit ur dem utgjutas på dina horn.” / Orden besannades. Du fick straffa din fiende, Bacchus, / genom att över hans horn gjuta ditt flödande vin. / Lidit har son för sin skuld, och geten; men vad har oxen / gjort oss för ont, eller du, harmlösa, fredliga får?

Ovidius avslutar sin kulturhistoriska genomgång just innan de gudomliga Caesarernas månader skall ta vid. Var det ett medvetet val att stanna här? Varför lade han inte till böcker för det andra halvåret, när han uppenbarligen bearbetade sin text under landsflykten? Hur det förhåller sig med den saken lär vi aldrig få veta. Inte heller har Ovidius skänkt eftervärlden sin undervisning för denna del av året. Men redan det vi har i Fasti ger ovärderlig kunskap om romerska kulter och seder. För första gången har nu detta – till synes – ofullständiga verk översatts i sin helhet till svenska.

Mest lästa just nu

1) I ett främmande land av Gunilla Kindstrand

2) Våga vårda värden av Carl Lindstrand

3) I stim, skov och kaskad av Torbjörn Elensky

4) Frankensteins mönster av Dan Korn

5) Lära sig eller tycka till? av PJ Anders Linder

NR 6 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...