I år är det tvåtusen år sedan den romerske skalden Ovidius dog. Att just hans verk Fasti ges ut detta jubileumsår (i översättning av Ingvar Björkeson och med förord av Anders Cullhed, Natur & Kultur) är troligen en tillfällighet. Ändå är det en händelse som ser ut som en tanke. Verket är nämligen uppbyggt kring den romerska kalendern (fasti) och behandlar dess festdagar.

Men Ovidius redogör bara för det första halvåret. Poeten själv kommenterar sitt ofullständiga kalenderverk i en exildikt, riktad till självaste kejsar Augustus. Arbetet med Fasti, skriver han, avbröts i samband med domen om landsflykt, ett straff som utfärdats av kejsaren på grund av carmen et error, ”en dikt och ett misstag”. Att dikten var Ars amandi (Konsten att älska) står klart. Misstaget, skriver Ovidius, bestod i...