VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Ledare

Hopp om slut på spenatskräcken?

Av PJ Anders Linder

Stadslollans morsa Ines, hon som jobbade på Salong Mona på Folkungagatan, varnade sin dotter. Flickan hade låtit sig förföras av tidskriften Land och fått för sig att dra ut bortom tullarna, och det tyckte inte Ines var någon vidare bra idé: ”Du vet inte vilka faror som hotar en stackars tjej så fort hon kommer ut i spenaten. Det kan betyda ett öde värre än döden att lämna storstadens trygghet.”

Söderbönan tog inte reson utan for iväg med tåg från Centralen och innan hon visste ordet av hade landskapet förändrats: ”Skog. Ängar. Kolhydrater så långt ögat når…” Och det gick förstås som det gick. Hon fick ett knyte på armen och godsägaren och halva godset därtill, men när hon kom hem till Kocksgatan fick hon dörren i plytet av sin farsa, Röjarn. Att något var stort ute på vischan betydde inte att det smällde högt hemma på Söder.

Det är mer än 40 år sedan Lena Nymans stadslolla slog knockout på publiken i Hasse och Tages Glaset i örat. Mycket har ändrats i världen. Men somt är sig likt. Ines och Röjarn modell 2018 ägnar sig visserligen snarare åt public affairs och nya medier än kosmetik och begagnade bilar, men misstänksamheten mot spenaten lever kvar. Några veckor på Österlen är mysigt, och det känns rätt och rimligt att äta hållbarhetsmärkt från Gotland, men Smålands inland och Värmland och den där delen av Norrland där man inte har utsikt över Åreskutan? Sådana ställen känns lika avlägsna som Topeka, Kansas, och långt mer fjärran än Barcelona och New York.

Paradoxalt, kan man tycka, eftersom rätt många Ines och Röjarn har växt upp och levt just i Småland och Värmland och övriga Norrland innan de landade i den trygga storstadsdjungeln. Men kanske inte mer paradoxalt än att riksdagsledamöter, som företräder valkretsar runt om i hela landet, på senare tid har lagt en stor del av sin tid och kraft på frågor som har hög status i storstädernas snäva kretsar av mediefolk, akademiker och aktivister men som väcker mycket måttligt med gensvar i väljarkåren på hemmaplan.

Är det ändring på gång? Håller rikspolitiker och riksmedier på att få upp ögonen för att det finns ett Sverige även mellan storflygplatserna och att människors prioriteringar i dessa exotiska trakter inte alltid stämmer överens med dem som görs i regeringskansliet och på de stora redaktionerna? En svala gör ingen sommar, men ett par stycken har i varje fall vädrat vingarna.

Den 18–20 maj i år hölls landsbygdsriksdag i Örnsköldsvik och alla partiledare utom en var på plats. En cyniker kunde påpeka att det är valår i år och att den föregående landsbygdsriksdagen, 2016, inte bara var alkohol- utan också partiledarfri. Fast även valåret 2014 var uppslutningen mindre fullständig än denna gång. Nu rådde ”en välvillig inställning till landsbygdens frågor”, noterar Patrik Oksanen (Hela Hälsingland 20/5), men han påpekar också att flera partiledare gärna lämnade landet och gled över i mer välbekanta ämnen så snart tillfälle yppade sig.

Ungefär samtidigt inledde Dagens Nyheter en ambitiös serie om motsättningen stad–land med särskilt fokus på Bergslagen och specialbeställda attitydundersökningar från Ipsos.

Patrik Oksanen avslutar sin kommentar med en luttrad fråga om det nymornade intresset för landsbygden verkligen kommer att hålla i sig in i valrörelsen. Erfarenheten säger att sannolikheten är låg och att allt snart rullar på i gamla hjulspår, men i den andra vågskålen vilar tunga erfarenheter från Mellanvästern och Midlands. Trump och brexit, som också nämns av Ipsos David Ahlin, påminner centrala makthavare om att de numera ignorerar landsbygd och småstäder på egen risk. Ska man hålla Sverigedemokraterna i schack kan man inte servera dem missnöjda landsortsväljare på silverfat.

Hur valdebatten än utvecklar sig kan jag inte tycka annat än att det är ett torftighetsbevis att det ska behövas framgångar för SD för att politiker och medier ska ta landsbygdens frågor på verkligt allvar. Till det finns gott om andra skäl. Människor i mindre samhällen och på landet är lika mycket medborgare som de som bor i storstäder eller på högskoleorter. Lika villkor överallt är och förblir en fager fras, men om betydande delar av landet riskerar att avfolkas till den grad att det börjar likna evakuering påverkar det samhällsbalans, försörjning och säkerhet och utgör därmed en angelägenhet för hela riket. Demokratin håller på att få allt mindre med självstyre att göra och alltmer med maktutövning över andra.

Politikens mål kan inte gärna vara att förhindra fortsatta förändringar. Många människor flyttar från land till stad av egen fri vilja och är utmärkt nöjda med sina beslut. Städernas närhet och täthet gör att kontakterna blir fler och att det kläcks fler idéer, skapas fler jobb och uppstår ett rikare utbud av nöjen och kultur.

Men lika lite som det bör vara ett mål att förhindra inflyttning till städerna bör det vara en politisk ambition att öka den. Tillväxten kanske blir något högre ifall staten tunnar ut samhällsservicen i landsorten och därmed ökar urbaniseringen, men tillväxt per tvång sätter nationalräkenskaperna framför den enskildes frihet och är dålig social ingenjörskonst. Myndighetskontor, polisstationer och tingsrätter ska under inga omständigheter vara det första som läggs ned och sätter fart på onda cirklar. Att tömma landet på vardagsnära förvaltning och sedan försöka kompensera det genom att skicka ut expertmyndigheter till mindre orter utan relevant lokal arbetsmarknad, som Strålskyddsmyndigheten till Katrineholm, är rena snurren.

Etter värre är det arroganta storstadsbossande över landsbygden som gör allt fler avtryck i politiken. Riksdagsmajoriteter och myndigheter fattar beslut som låter bra och uppskattas i tongivande kretsar på central nivå, men som huvudsakligen får konsekvenser för människor i helt andra miljöer och försvårar deras tillvaro.

Så var det en stor grön triumf – i riksdag och riksmedier – när alla bensinmackar tvingades ha etanol eller liknande i sitt bränsleutbud. Men det jublades mindre i bygderna där det kostsamma kravet fick macken att stänga – och ännu mindre när det stod klart att etanolen var en miljöpolitisk återvändsgränd.

Så är det en självklarhet för centralplanerarna att det i de långt fler än tusen sjöarnas land ska råda generellt strandskydd, som håller nere värdet på många glesbygdsfastigheter och gör det hart när omöjligt för kommuner att använda sin mest attraktiva tillgång för att locka invånare.

Så har alla riksdagspartier enats om att polisen ska vara en enda centralmyndighet utan lokalt politiskt inflytande och utan möjlighet för en bortprioriterad kommun att skapa trygghet genom att anställa egen polis.

Och så är det där med rovdjuren. Och chansen att sälja ett par flaskor äppelvin till tyska turister. Och rätten att bygga till och expandera. Och att kunna åka bil utan att bli ruinerad. Och att bruka sin skog trots att handläggaren på länsstyrelsen har gett sig fan på att han ska lägga statens tunga hand över fler hektar än vad kollegan i grannlänet lyckats med.

Visst finns i några av dessa fall legitima åsikter hos fler än de direkt berörda. Men helheten har blivit skev. Den präglas i alltför hög grad av en grupps maktutövning över andra grupper och bristande respekt för deras livsval, prioriteringar och förmåga att själva ta ansvar för sin tillvaro. Det demokratiska maskineriet sköts enligt instruktionsboken, men själen saknas.

Mest lästa just nu

1) Den svenske Tolstoj av Maria Engqvist

2) Våld är enda lösningen av Eli Göndör

3) Vi bygger fult och fel av Simon Westberg

4) När folket försvann av Mauricio Rojas

5) Västerlandets undergång av Ann-Sofie Dahl

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) När folket försvann av Mauricio Rojas

2) Vi bygger fult och fel av Simon Westberg

3) Det behövs ett systemskifte av Lars Anders Johansson

4) Ett offer för nycker av Adam Cwejman

5) Detta uppfostrarnit av Martina Björk

NR 5 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...