VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Liberalism och gemenskap

Av Svend Dahl

Dansk identitet handlar om småstädernas och landsbygdens bönder och egenföretagare. Ett samhälle präglat av pluralism och förståelse för människor som går sin egen väg. Men också präglat av konformism i synen på det goda livet.

De beskrivs regelbundet som lyckligast i världen, men en utbredd uppfattning bland danskarna är också att de lever i det bästa av länder. Och uppenbarligen delar fler den bilden. Den som passerat Köpenhamns flygplats Kastrup de senaste åren har knappast kunnat undvika den engelskspråkiga litteraturen med titlar som The Year of Living Danishly eller The Little Book of Hygge. Intresset för att finna lyckan genom blåsiga strandpromenader, färöiska ylletröjor och en kanelsnegl eller tebirkes är stort. Det är de glansiga magasinens svar på Francis Fukuyamas vid det här laget klassiska statsvetenskapliga fråga om hur man tar sig till Danmark, i bemärkelsen ett välfungerande samhälle med stabila liberala politiska institutioner.

För en svensk betraktare är det förstås ofrånkomligt att reflektera över att detta handlar om samma land som i vår egen politiska debatt under lång tid fungerat som avskräckande exempel. Vill vi verkligen ha det som i Danmark, har varit den ständigt återkommande frågan när svenska politiker föreslagit åtstramningar på det migrationspolitiska området. Bilden som målats upp är den av ett land som övergett sin historiska liberalism och istället vänt sig inåt.

Detta var för tio år sedan den bärande tanken i journalisten Lena Sundströms uppmärksammade debattbok Världens lyckligaste folk, där det Danmark som tidigare lockat med gemyt och avslappnad tolerans hade förvandlats till något hotfullt och icke-liberalt som riskerade att ta Sverige med sig i samma riktning. Liknande idéer om den förlorade danska liberalismen har sedan dess gång på gång upprepats i både svenska och stora engelskspråkiga medier, ofta med kraftiga moraliska undertoner. Den har använts för att beskriva skillnaderna mellan Sverige och Danmark under flyktingkrisen hösten 2015. Den har fått fungera som bakgrund till nyhetsrapporteringen om den danska regeringens ambitioner att försöka förmå flyktingar att återvända till sina hemländer när det inte längre finns skyddsskäl. Och den har ansetts komma till uttryck i regeringens förslag för att minska segregation och utsatthet genom att införa hårdare straff för brott begångna i vissa utanförskapsområden.

Om man ska förstå invandringsfrågans betydelse i dansk politik och samhällsdebatt de senaste 25 åren räcker det emellertid inte att indignerat dela bilder på när Danmarks migrationsminister Inger Støjberg äter tårta för att fira åtstramningar av asylpolitiken och tala om en liberalism som gått förlorad. För relationen mellan liberalismen och den danska migrationspolitiken är långt mer komplicerad än vad de flesta beskrivningar gör gällande. I själva verket handlar synen på migration och integration, såsom den tagit sig uttryck de senaste decennierna, i hög grad om att värna ett samhälle, som de flesta bara skulle beskriva som just danskt, men som lika gärna skulle kunna beskrivas som liberalt.

För precis som Sverige är Danmark ett av en handfull länder som sticker ut när det gäller den höga graden av sekulära och individualistiska värderingar när forskarna bakom World Values Survey kartlägger världens länder. Graden av liberalism i ett samhälle kan kort sagt inte reduceras till en fråga om landets migrationspolitik.

Om man vill förstå bakgrunden till den danska invandringsdebatten är livsstilsböckerna från Kastrup en förvånansvärt bra start. För kärnan i dessa är just den idé om det goda livet som sätter sin prägel på det danska samhället.

Kombinationen av avkoppling, jämlikhet, hemtrevlighet och tillhörighet som ryms i ordet hygge är långt ifrån enkel att sammanfatta och man kan förstås argumentera att fenomenet existerar och värdesätts på många ställen runt om i världen. Det intressanta är snarare den roll begreppet spelar för självbilden och hur det kommit att bli en central del av den danska identiteten. Det är något som sammanfattas väl i de undersökningar Meik Wiking och hans tankesmedja med inriktning på just lycka gjort. Det framkommer där att cirka en tredjedel av danskarna menar att hygge är något som inte kan översättas och som framförallt praktiseras i Danmark. Vad frihet är för amerikanen är hygge för dansken, som lyckoforskaren sammanfattar saken i The Little Book of Hygge.

Denna idé om det goda livet är dessutom starkt kopplad till både känslan av kulturell gemenskap och tillit. Man vet att grannarna har ungefär samma värderingar som en själv, man ser efter deras hus när de är på semester och man vet att de självklart kommer att göra samma sak. Man förväntar sig att kunna ställa barnvagnen utanför Irma när man köper sin leverpostej. Men här finns också en stark betoning av både solidaritet och vikten av egen försörjning. Vi ställer upp för varandra när det behövs, men vi räknar också med att alla strävar efter att försörja sig själva.

En del kopplar detta till välfärdsstaten, och att det skulle vara den danska välfärdsstaten som lagt grunden för tilliten. Men snarare bör välfärdsstaten – vars grundläggande kalkyl bygger på både känslan av solidaritet och tilliten till att människor vill försörja sig själva – förstås som en utlöpare av redan existerande värderingar. För den danska tilliten tycks ha existerat långt före välfärdsstaten, menar forskarna.

I själva verket handlar den danska identiteten i hög grad om vad som skulle kunna beskrivas som den lilla stadens eller landsbygdens gemenskap. Statsvetaren Ann-Sofie Dahl, vid Köpenhamns universitet, fångade detta när hon i boken Matadorlandet konstaterade att danskt samhällsliv i hög grad präglas av just verklighetens motsvarigheter till den lilla staden Korsbæk i den populära tv-serien Matador. Om Sverige är ett land som politiskt definieras av ingenjörer och välorganiserade metallarbetare, är Danmark ett land präglat av småstädernas och landsbygdens bönder och egenföretagare. När danska politiker prata om mittenväljarna handlar det också mycket riktigt om människor som bor i en mindre stad, jobbar som lärare eller hantverkare och har barn som spelar handboll.

Det lägger grunden för ett samhälle, som precis som den lilla staden, präglas av ett betydande mått av pluralism och förståelse för människor som går sin egen väg, men som samtidigt präglas av en konformism sprungen ur en stark gemensam bild av vad som utgör ett gott liv.

I den brittiska journalisten Helen Russells självbiografiska bok The Year of Living Danishly återges en anekdot om en dansk mamma som lämnar barnvagnen med sitt sovande barn utanför en restaurang i New York, och grips av polisen för det. Normalt beteende i tillitslandet Danmark, medan den brittiska journalisten med likaledes brittisk make uppfattar det som direkt bisarrt att lämna sitt barn på det viset.

Francis Fukuyama skulle antagligen ha nickat igenkännande inför den danska mammans agerande. Det är denna tillit och känslan av gemenskap som på ett samhälleligt plan gör hygge möjligt. Men det är också, menar de flesta danskar, grunden för välfungerande liberala institutioner. Styrkan i den danska demokratin kommer ur gemenskapen, vilket också innebär att den liberala demokratins institutioner skulle försvagas om den kulturella sammanhållningen började svikta.

Det är denna idé om den danska gemenskapen som återkommer som ett bärande tema hos de tre stora danska politiska partierna. När statsminister Lars Løkke Rasmussens Venstre under vintern bedrev förvalskampanj var det på temat ”frihed og fællesskab” om balansen mellan den enskildes frihet och gemenskapen där människor bryr sig om varandra. När Socialdemokraterna häromåret presenterade en ny migrations- och integrationspolitik handlade det just om att invandrare måste bli en del av den danska gemenskapen och de värderingar den bygger på i fråga om exempelvis syn på religion och jämställdhet. Eller när Dansk Folkeparti på grundlovsdagen den 5 juni affischerar med budskap om ”folkestyre og fællesskab”.

I idén om den danska gemenskapen ryms, precis som i den lilla staden, en ständig spänning mellan människors önskan att leva sitt liv i frihet och hitta ett sammanhang där man känner sig hemma. I artikeln ”Denmark between liberalism and nationalism” (Ethnic and Racial studies, 2013) har de två danska statsvetarna Per Mouritsen och Tore Vincents Olsen beskrivit den danska synen på invandring och invandrare i termer av en förskjutning mot en ”perfektionistisk liberalism”. Från att ha haft en betoning på lika rättigheter har tonvikten successivt förskjutits till skapandet av goda medborgare och anammandet av liberala, danska, värderingar som förutsättning för deltagandet i det danska samhällslivet. Mouritsen och Olsen lyfter exempelvis fram det integrationskontrakt för nyanlända som infördes 2010. I detta slås det fast att man som nyanländ har ett ansvar för att lära sig danska och så snabbt som möjligt bli självförsörjande, men här understryks också exempelvis jämställdhet mellan könen och sexuell frihet som centrala danska värden alla nyanlända måste acceptera.

Dessa tankegångar är också vägledande i den nuvarande regeringens åtgärder för att motverka segregation, den så kallade ”ghettopakken” som antogs av folketinget i slutet av förra året. Det danska samhället ska hålla ihop och bygga på värderingar som frihet och rättssäkerhet, jämlikhet och frisinne samt tolerans och jämställdhet, heter det inledningsvis i regeringens programförklaring mot parallellsamhällen. Att alla ska bli en del av det danska samhället, språkligt och kulturellt, är det överordnade målet. Bland förslagen för att minska segregationen finns bland annat obligatorisk förskola från ett år för barn i utsatta områden och en maxgräns på 30 procent för andelen barn från utsatta områden på en förskola. Men också språkprov i motsvarigheten till förskoleklass och sommarskola, så att inga barn börjar ettan utan tillräckliga kunskaper i danska.

Bertel Haarder, en av veteranerna i dansk liberalism, som var integrationsminister i början av 2000-talet konstaterade en gång att han i den rollen inte var ”minister för leverpastej, slöjor och duschdraperier”. Idag kan man höra många danska liberaler som menar att Haarder, som då argumenterade för att integration framförallt var en fråga om egen försörjning, borde intresserat sig mer för kulturfrågorna.

Samtidigt fortsätter konflikten mellan personlig frihet och dansk kultur att vara central i samhällsdebatten. Det senaste exemplet är förra årets diskussion om förbud mot burka och niqab, som innan lagen klubbades i brett samförstånd mellan Venstre, Socialdemokraterna och Dansk Folkeparti ledde till hårda debatter inte minst inom Venstre. Att lägga sig i hur människor går klädda strider mot allt Venstre står för menade en del av partiet. Andra menade tvärtom att burka och niqab inte är en fråga om klädstil, utan en fråga om samhälleliga värderingar som står väldigt långt från det som utmärker det danska samhället.

Man kan som Mouritsen och Olsen beskriva den danska synen på integration som mer republikansk än liberal. Friheten förverkligas genom det aktiva och jämlika deltagandet i samhället. Men man skulle lika gärna kunna beskriva det som ett erkännande av att liberala samhällen och liberala politiska institutioner i praktiken är långt mer komplicerade organismer än skolboksversionerna.

De liberala institutionerna är i praktiken djupt förankrade i kulturella sammanhang, och långt ifrån neutrala inför människors idéer om det goda livet. Kanske är det ofrånkomligt att den som vill värna liberala samhällen i viss utsträckning måste intressera sig för charkuterier och nakenbad.

Det är något som blir tydligt när liberala och sekulära samhällen får betydande befolkningsgrupper som menar att religionen bör vara något mer än en privatsak, och som exempelvis kan användas för att ifrågasätta medborgerliga fri- och rättigheter, från yttrandefrihet till jämställdhet mellan könen och hbtq-rättigheter.

Många danska politiker skulle därför argumentera för att försvaret för den kulturella gemenskap, och kraven på värderingsmässig assimilering, överlappar med ett försvar för det liberala samhällets institutioner och den frihet de innebär.

Denna vilja att försvara det danska, och ständigt diskutera vad som utmärker det och vilka förutsättningar det behöver, är intimt sammanlänkad med en historiskt grundad vetskap om att det inte kan tas för givet. Lika viktig som stolthet över samhället och kulturen, är känslan av att vara ett litet och utsatt land vars kulturella särprägel riskerar att utraderas.

Denna självbild kan spåras tillbaka till 1800-talet. 1814 tvingades Danmark avstå Norge. 50 år senare, 1864, gick hertigdömena Schleswig, Holstein och Lauenburg, dagens nordtyska delstat Schleswig-Holstein, som utgjorde 40 procent av Danmarks yta, förlorad. Varken då, eller under andra världskriget, kunde Danmark stå emot de omgivande stormakterna. Men det danska, kulturen och språket, kunde värnas.

Samtidigt tog Danmark i början av 1900-talet steget ut i världen och blev, och förblir, en av världens främsta sjöfartsnationer. 1912 levererades M/S Selandia, ett av världens första oceangående dieseldrivna fartyg till Det Østasiatiske Kompagni för linjen mellan Köpenhamn och Bangkok från Burmeister & Wains varv i centrala Köpenhamn, Det är en plats som idag är förvandlad till badbryggor och uteserveringar för köpenhamnarna, samtidigt som rederikontoren, på andra sidan vattnet från Amager, för traditionen vidare.

Sannolikt är denna historia av utsatthet och globalisering förklaringen till varför idéerna om mångkultur som något eftersträvansvärt aldrig fått bred uppslutning i dansk politik och varför den liberala migrationspolitik som antogs i början av 1980-talet började ifrågasättas redan när den ett par år senare visade sig leda till ett ökat antal flyktingar och tilltagande problem med segregation.

1983 års utlänningslag saknade förankring i de stora partierna och var resultatet av att den dåvarande borgerliga regeringen för att få igenom sin ekonomiska politik gjorde en kompromiss med det socialliberala partiet Radikale Venstre. Även om de stora åtstramningarna först skedde efter att Anders Fogh Rasmussens borgerliga regering, med Dansk Folkeparti som stödparti, tillträtt 2001 diskuterades behovet redan av de socialdemokratiska regeringarna i slutet av 1990-talet.

Ingen lär förneka att Dansk Folkeparti haft ett betydande inflytande över dansk politik de senaste två decennierna. Men bilden att förändringarna i dansk invandringspolitik enbart skulle handla om en anpassning till högerpopulism är en förenkling. Dansk Folkeparti spelade en viktig roll för politiseringen av migrationsfrågan. Men det sammanföll i tid med att Venstres dåvarande partiledare Anders Fogh Rasmussen också gjorde den strategiska bedömningen att hans parti kunde använda invandringspolitiken för att vinna väljare från Socialdemokraterna,

För tveksamheten inför liberal invandringspolitik var redan utbredd bland väljarna och i samhällsdebatten. Men framförallt knöt migrationsfrågan an till djupare liggande tankar kring värdet av att värna den danska kulturen. Det är en idé långt större än ett enskilt, om än framgångsrikt, politiskt parti.

Globalisering och invandring blir en påminnelse om den utsatthet som tidigare drabbat Danmark. För även denna typ av fredliga och successiva samhällsförändringar innebär att omvärlden kommer närmare och med det insikten om att stora delar av världen har andra uppfattningar om livet och samhället.

Och det kanske särskilt i ett land som mer än andra är bärare av globaliseringen. För det finns trots allt ingen mer konkret symbol för globalisering än containern från Danmarks största företag, Maersk: 40 fot av ljusgrå korrugerad plåt med en sjuuddig stjärna på sidan. Den kan ses från Shanghai till Veracruz. Men den hör hemma ett par hundra meter från drottningens Amalienborg.

Svend Dahl är chef för Liberala Nyhetsbyrån.

Mest lästa just nu

1) Den nya klasspolitiken av Malcom Kyeyune

2) En kapitulation av Mats Bergstrand

3) Vänstern sviker när det gäller av Paulina Neuding

4) Ett nytt tonläge av Fredrik Erixon

5) Tecken i tiden? av Svante Nordin

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Ett yndigt land av Anders Olshov

NR 2 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...