Under Bergmanåret ser jag Gudstrilogin Såsom i en spegel (1961), Nattvardsgästerna (1963) och Tystnaden (med arbetsnamnet Guds tystnad, 1963). I hopp om att förstå mer av filmernas religiösa tema lyssnar jag på samtal som arrangeras med anledning av jubileet. Men lika påtaglig som tystnaden från Gud är i Bergmans verk, är tystnaden om Gud hos deras uttolkare.

Hur är det möjligt? Det är ingen okänd sak att Ingmar Bergman brottades med Gud i sina filmer. Tycker man att ämnet är färdigbehandlat? Anses det kanske vara för simpelt? Förminskar ...