VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Politikens analfabeter

Av Susanne Wigorts Yngvesson

Den politiska krisen är en moralisk kris och förlusten av ett gemensamt moraliskt språk. Att politiken skilts från etiken leder till en oförmåga att uttrycka politikens drivkrafter och mening.

Borta är den framtidsoptimism som präglade stora delar av världen för trettio år sedan. Spaltkilometrar har skrivits om ledande politiker som inte har världens förtroende men som väljs ändå. Vi får de politiker vi förtjänar kanske någon invänder. Möjligen är det så men vad säger det om vår tid? Politiken i allmänhet tycks både förlora i förtroende och samtidigt stärkas i en svår dragkamp om makten. Det är inte lätt att med säkerhet säga något alls om det som pågår. Förklaringarna till samtidens politiska kris kan handla om invandring, brist på integration, ökat våld, rädslor, ökade klyftor eller religion. Men förklaringarna är endast möjliga symtom på en djupare orsak. En orsak som filosofer och teologer har uppmärksammat under en längre tid, men som inte uppmärksammas av politikerna själva.

Den politiska krisen är en djupgående moralisk kris. Max Weber identifierade detta redan för ett hundra år sedan, i de svåra sviterna efter första världskriget. Ett par år före sin död och efter en lång och framgångsrik forskargärning skickade han en utmanande fråga till framtiden som ekar in i vår tid: Vem är egentligen skickad att vara politiker? Lever politikern för eller av politiken, det vill säga drivs hen av inre övertygelse eller av begär efter makt för dess egen skull? Webers svar är kompromisslöst: ”Endast den har en kallelse till politik som inte kommer att bryta samman när världen från dennes synpunkt är för dum eller för grund för det som politikern har att erbjuda. Endast den som inför allt detta kan säga ’Trots allt!’ har kallelsen för politik.”

Argumenten presenteras vid en föreläsning i München 1919 och äger rum i det västliga efterkrigstidens vilsna och fredslängtande Europa. Såren efter kriget tycks omöjliga att läka. Misstron går djupt. Hur ska politiken återfå en betydande roll trots det våld som överträffat alla dittills motsvarande erfarenheter i Europa? Vilka politiska krafter hade satt våldets makt i spel? Hur var det möjligt trots upplysningens utvecklingsanda? Weber vänder sig till antiken och den kristna protestantiska teologin för att söka svar.

Vid tidpunkten 1919 är Weber en uppburen forskare, inte minst genom Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1905). I den visar han att kraften i religiösa idéer är för inflytelserika för att hållas utanför den politiska diskursen. Mot denna bakgrund blir rubriken för föreläsningen: ”Politik som en kallelse” (Politik als Beruf). Det tyska begreppet ”Beruf” anknyter hos Weber till Martin Luthers kallelselära. Direktöversatt betyder det yrke, men i luthersk mening handlar det om människans uppgift i världen gentemot både Gud och människor. Han ”lånar” det teologiska begreppet för ett specifikt syfte, nämligen för att reflektera över frågan: ”Hur uppfattar och förstår vi politik?” Genom att åberopa kallelsen spänner Weber en båge från första världskrigets slut med dess politiska haveri till förmodernitetens förståelse av politikens uppgift och sfär.

Moderniteten ledde till en klyvning mellan religion och stat men även mellan politiken och etiken. Politiken är idag sekulariserad vilket visar sig genom bristande moraliskt språk och etisk insikt i djup mening. Ett svenskt exempel på det är när statsminister Stefan Löfven föreskrev för svenska folket hur man hälsar i Sverige: genom att ta i hand. Attityden visar på en avsaknad av moraliskt språk och etisk komplexitet. Det må vara hänt att politiker säger saker som de efteråt ångrar. De är ju människor och inte gudar. Men att politiker aldrig offentligt ber om ursäkt, om de inte tvingas genom mediedrev, är ytterligare ett tecken på en tunn moralisk och etisk insikt. Detta genomskådar folk, som ju hälsar på alla möjliga sätt, särskilt när samma politiker i nästa andetag hyllar mångkulturen. En annan statsminister, Ingvar Carlsson, skriver i sin bok Lärdomar att en politiker behöver leva som man lär: ”Du kan hålla lysande tal och föra fram inspirerande visioner men om du inte lever som du lär, kommer förtroendet för dig att svikta.” Vad Carlsson efterlyser är politiker vars övertygelser genomsyrar livets alla områden, inte endast ”på jobbet”. Carlsson förordar med citatet en av Webers tre politiska dygder: ansvar. Det är inte främst partiets eller omständigheternas ansvar, utan ett personligt ansvar som politikern varken kan eller får avfärda eller överlåta genom att exempelvis skylla på andra. Det är ett personligt ansvar i djup moralisk mening.

Även för hundra år sedan ställer Weber den fråga som många undrar över idag under demokratins kris: Vem är egentligen skickad att vara politiker? Det beror förstås på vad folk förväntar sig – men inte bara. Det finns också något i politikens väsen som pockar på innehåll, etik och visioner om samhället. Politiker kan inte själva utgöra hela summan av politikens innehåll, men har givetvis makt att forma framtiden. Så vad krävs? Vilket slags person måste man vara för att tillåtas få påverka ”historiens hjul”?

I citatet av Carlsson anar man också en annan dygd utöver ansvar som är ovillkorlig hos politikern: en övertygelse som med Webers ord blir en ”ledande stjärna för ens handlingar”. Det duger alltså inte enligt Weber att ständigt byta åsikt från en dag till en annan. Den politiker som förfaller till det blir snart en produkt av politikens maskineri och lever av politiken snarare än för den. I politik som kallelse behövs vid sidan om ansvar och övertygelse också en känsla för proportioner. Dessa tre dygder behöver politikern ständigt fördjupa för att inte missbruka sin uppgift och falla för politikens två dödssynder: avsaknad av objektivitet (till exempel genom fåfänga) och ansvarslöshet (när makten eftersträvas för dess egen skull). Dessa moraliska och etiska ambitioner bör politikern ha för att tillåtas påverka ”historiens hjul”, hävdar Weber.

Är kraven möjliga att ställa idag? Är politik som kallelse det som behövs för att fördjupa demokratin? Jag tvivlar inte på att politiker drivs av övertygelser, men samtalen om övertygelserna saknar den övertygades språk. För när och var sker den politiska dialogen om det goda livet, om människans och allt levandes värdighet, om etikens komplexitet? Den politiska krisen sammanfaller med förlusten av ett gemensamt moraliskt språk, en förlust som går djupare idag än under Webers livstid. Med det moraliska språket menar jag inte endast orden utan också orienteringen i etik och idéburna ideologier. Alltså ytterst sett förståelsen av att vara människa. En sekularisering av förhållanden mellan stat och religion/etik är försvarbar av flera skäl, inte minst rättsligt, men när även politiken har skilts från etiken i djup mening, hamnar nödvändiga frågor utanför det politiska samtalet och hänvisas till den privata sfären.

En djupgående sekularisering har lett till en analfabetism inför konsten att vara människa. Eftersom sådana frågor ändå pockar på i det politiska har tillfälliga modeller skapats i form av tunna lösningar som värdegrundsretorik och varumärkestänkande. Dessa säger dock inget annat än sådant som en tydlig majoritet redan är överens om, såsom att rättvisa, jämlikhet och fred är eftersträvansvärt. Även Weber identifierar förlusten av etiken i politiken och hos politikerna som sin tids kris redan för hundra år sedan. Politikens sekularisering från sina inre värden har alltså lett till en oförmåga att uttrycka politikens drivkrafter och mening. Effekten blir splittring, destruktiva motsättningar, fåfänglighet och strider om makten för maktens egen skull. Eller med påven Benedikt XVI:s ord: ”Utan redbara människor, utan ekonomiskt sakkunniga och politiker som i sitt samvete lyssnar till maningen att arbeta för det gemensamma goda är ingen utveckling möjlig.” (Caritas in Veritate, 2009).

Politik som kallelse är för Weber utmaningen att om och om igen återgå till de meningsbärande frågorna: Varför är vi här? Vad är ett gott liv? Vad är meningen? För i all sin strävan efter rättvisa, fred, jämlikhet och frihet är människan som politiskt djur inte endast förmögen att omforma sin värld utan också att ställa de meningsbärande abstrakta frågorna om hur livet bör vara. Utan moraliskt språk blir dock svaren stumma eller obegripliga.

Mest lästa just nu

1) Sanningen svider av Jörgen Huitfeldt

2) Men man vänjer sig av Wilhelm Agrell

3) Hoten vi måste möta av Karlis Neretnieks

4) En svensk intifada av Annika Borg

5) Återvänd till det gamla av Adam Cwejman

NR 1 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...