VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Ropen från stammen

Av David Andersson

I en ny bok hyllar Mario Vargas Llosa sju liberaler som har inspirerat honom.

Under 1900-talet uttryckte många framstående författare och intellektuella stöd till olika typer av diktaturer, inte minst kommunistiska. De som konsekvent försvarade demokratin – sådana som Hjalmar Söderberg, Eyvind Johnson, George Orwell och Mario Vargas Llosa – utgör närmast undantag. Bland de författare som har fått Nobelpriset under 2000-talet framstår Vargas Llosa som ett av de allra bästa valen. Det beror naturligtvis i första hand på briljanta romaner som Bockfesten, Kriget vid världens ände och Tant Julia och författaren. Men han är också en välgörande kontrast till politiska extremister som Handke, Saramago, Pinter, García Márquez, Sartre och Neruda.

Även Vargas Llosa tvivlade dock under 1960-talet på demokratins värde. I den nyligen utkomna boken Lockrop (i översättning av Elisabeth Helms, Timbro) beskriver han i korthet sin vandring från marxist och Castrobeundrare till övertygad liberal.

Huvuddelen av Lockrop utgörs av essäer om sju framträdande liberaler: Adam Smith, José Ortega y Gasset, Friedrich von Hayek, Karl Popper, Raymond Aron, Isaiah Berlin och Jean-François Revel. Det är naturligtvis ett subjektivt urval, det mest överraskande namnet torde vara Revel. Enligt Vargas Llosa har han stått för de viktigaste bidragen till den franska idédebatten under de senaste decennierna. När han dog 2006 uppstod ”ett intellektuellt tomrum i Frankrike som hittills ingen har kunnat fylla. Den liberala kulturen miste en av sina mest begåvade och stridbara förkämpar och lämnade oss beundrare och vänner med en skrämmande känsla av övergivenhet.”

Vargas Llosa beskriver vilket starkt intryck boken De sårbara demokratierna gjorde på 1980-talet. Där hävdar Revel att västvärlden befinner sig i ett underläge och hela tiden förlorar mark mot Sovjetkommunismen. Den analysen visade sig snart vara alltför pessimistisk. Demokratin var starkare än befarat, och det kan vara värt att minnas nu när många åter ser mörkt på framtiden.

Alla som porträtteras i Lockrop är personer som Vargas Llosa beundrar mycket. Det hindrar inte att han också skriver om deras svagheter. Han kritiserar Ortega y Gasset för hans bristande förståelse för marknadsekonomin, och den därmed sammanhängande negativa inställningen till USA. Han konstaterar att Hayek inte förstod den avgörande skillnaden mellan totalitär och demokratisk socialism.

Vargas Llosa är också kritisk till Karl Poppers demonstrativa ointresse för språkfrågor. Poppers inställning var i och för sig förståelig som en motreaktion mot den överbetoning av språket som har varit vanlig bland många moderna filosofer, både så kallat analytiska och kontinentala. Men Poppers excentriska användning av för honom centrala uttryck som ”historicism” och ”social ingenjörskonst” är problematisk. (Mer adekvat vore kanske att använda begreppen ”historiedeterminism” respektive ”reformism”.) Överhuvudtaget är Poppers prosa lite otymplig, vilket försvårar förståelsen. De främsta stilisterna bland de utvalda liberalerna är, menar Vargas Llosa, Ortega y Gasset och Isaiah Berlin.

Just Berlin är kanske den som Vargas Llosa är allra mest förtjust i. Han skriver träffande: ”Det mest förvånande draget hos denna tänkare är att han – vid första ögonkastet – inte tycks ha något eget tänkande […] När man läser Isaiah Berlin får man intrycket att han i sina essäer uppnådde det som de flesta moderna skönlitterära författare efter Flaubert (och tack vare honom) har försökt få till stånd i sina verk: att sudda ut sig och göra sig osynliga för att skapa intrycket att deras historier har tillkommit av sig själva.”

Berlin var både filosof och idéhistoriker, han skrev ofta med inlevelse om obskyra filosofer från äldre tider. I mötet med andra tänkare kunde han också precisera sina egna ståndpunkter. Berlin menade att monismen var ett grundläggande drag i den västerländska idéhistorien, från Platon över upplysningsfilosoferna till våra dagar. Det innebär att alla goda värden kan förenas och att det finns definitiva svar på livets alla frågor, också de politiska och existentiella.

Isaiah Berlin hävdade istället att det finns ett antal olika värden – till exempel frihet, jämlikhet, rättvisa och kunskap – som måste hamna i motsättning till varandra. Man kan till exempel inte ha maximal frihet och samtidigt stor jämlikhet. Det var ett skäl till att Berlin förkastade alla utopier om ett framtida lyckorike. Han var alltså en anhängare av värdepluralism men var samtidigt noga med att påpeka att pluralism inte är detsamma som relativism. Berlin lyfte gärna fram tidigare tänkare i historien som Machiavelli, Vico, Herder och romantikerna, där han hade upptäckt en liknande pluralistisk inställning.

Den svenska utgåvan av Lockrop hade mått bra av lite större redaktionell omsorg. Platons mest centrala verk heter på svenska Staten, inte Republiken. Isaiah Berlins bok om två viktiga tänkare heter Vico and Herder, inte Harder. Det sovjetiska så kallade tövädret var inte alldeles i sin början 1965, det hade stoppats genom avsättandet av Chrusjtjov 1964. Den lärjunge till Berlin som gav ut hans skrifter heter Henry Hardy, inte Harder. På flera ställen i boken används ordet ”koncept”, när det rimliga vore ”begrepp”.

På sidan 124 får vi reda på att William Johnstons bok The Austrian Mind nyligen har kommit på spanska, en uppgift som kunde ha strukits i den svenska upplagan. På samma sida står det att en berättelse av Selma Lagerlöf hade avgörande betydelse för Poppers intresse för böcker och läsning. Det sägs dock inte vilken, något som torde vara betydligt mer relevant för svenska läsare. (I sin självbiografiska bok Unended Quest – an Intellectual Autobiography skildrar Popper hur hans mor läste Nils Holgerssons underbara resagenom Sverige för honom och hans systrar. Därefter hade han under lång tid för vana att läsa om den boken åtminstone en gång om året. Han älskade också Lagerlöfs övriga böcker, med undantag av Gösta Berlings saga.)

Detta är dock bisaker. Förlaget skall ha all heder av att man har gett ut denna bok, som både bidrar till förståelsen av Vargas Llosas författarskap och lyfter fram ett antal centrala liberala tänkare.

Boken är naturligtvis till stora delar tillbakablickande; det är en hyllning till individer, som sedan länge är döda. Kampen mot totalitära ideologier som kommunism och fascism var central för flera av dem. I förordet till den svenska utgåvan pekar Mauricio Rojas på de nya hot mot liberalismen, som Vargas Llosa bekämpar. Det handlar till exempel om populismen; Vargas Llosa har beskrivit Trump som en fara för USA och känner sig mindre hemma i Storbritannien efter brexit-omröstningen. Ett annat hot är den politiska korrekthet och censurmentalitet – ”de nya inkvisitorerna” – som breder ut sig. Det har inte minst drabbat universitetsvärlden, där åsikter skall kunna prövas förutsättningslöst och där det borde finnas en nyfikenhet på böcker och tänkande från äldre epoker.

I essän om Popper skriver Vargas Llosa: ”Slaget är inte vunnet och kommer förmodligen aldrig att bli det. Lockropet från stammen, dragningskraften i en tillvaro där individerna väljer att förslava sig i en religion eller doktrin eller under en ledare som har ansvaret för att ge dem svaret på alla problem […] slår uppenbarligen an djupt liggande strängar i människans hjärta.”

Mest lästa just nu

1) Sanningen svider av Jörgen Huitfeldt

2) Men man vänjer sig av Wilhelm Agrell

3) En svensk intifada av Annika Borg

4) Livets mångfald och mysterium av PJ Anders Linder

5) Återvänd till det gamla av Adam Cwejman

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Utmanare i rutten bransch av Anders Mathlein

2) Livets mångfald och mysterium av PJ Anders Linder

3) Kritikerns kriser av Mikael Timm

4) Återvänd till det gamla av Adam Cwejman

5) Men man vänjer sig av Wilhelm Agrell

NR 2 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...