Innehåll
Från scenario till handling
Det senmoderna risksamhället bygger på vår förmåga att kalkylera med framtida hot. Även om det är vanskligt måste vi våga göra prognoser - och handla därefter. Men klimatförändringarna är ett exempel på vår oförmåga att hantera framtiden innan den blir verklighet. Inför "klimathotet" drivs frågan hur vi förhåller oss till osäkerhet till sin spets.
Sista sidan i historiens bok är nu
Med Hegel etablerar sig den filosofiska profetian på allvar i det västerländska tänkandet. Tanken att med förnuftet förutsäga framtiden blev styrande i 1900-talets ideologiska utveckling - inte minst för nazismen och kommunismen. Men det finns också en filosofisk motrörelse från 1800-talet och framåt: Kierkegaard, Schopenhauer och Popper har alla kritiserat försöken att förutse mänsklighetens framtid genom filosofisk spekulation.
Framtiden är inte vad den har varit
Är den framtidsinriktade människan på reträtt? I det kapitalistiska samhället fick nyheten ett egenvärde. Det nya överglänser det gamla, och för att kunna leva upp tillframtidens krav behöver vi så tillförlitliga prognoser som möjligt. Men nutidens förkärlek för illavarslande prognoser tyder på att motrörelser mot framtidsmänniskan är på väg att formeras. Vår längtan efter mening och stabilitet tycks inte ha mildrats, vare sig av kapitalismen eller vetenskapen.