Nummer
I det här numret
Ledarlöst läge
Innehåll
Jupiter ned på jorden?
Medan europa lämnar ett viktigt val i Tyskland bakom sig pågår nu förberedelserna för nästa. Emmanuel Macrons femårsmandat – le quinquennat – lider mot sitt slut och skramlet inför första rundan i franska presidentvalet i april 2022 är redan i full gång.
Frihetens fiender
För elva år sedan försökte Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Kalmar baxa igenom en medieplan för biblioteken i kommunen att all inköpt litteratur skulle vara förenlig med mänskliga rättigheter. Allianspartierna och Vänsterpartiet satte sig på tvären och till slut kastades skrivelsen i papperskorgen för att undvika en fortsatt censurdebatt. Alliansen och V argumenterade nyktert att mycket av litteraturen varken överensstämmer med mänskliga rättigheter eller ens kan bedömas utifrån en sådan måttstock.
Grön gemenskap
Vi ska rensa ogräs, vi ska rensa ogräs, jublar treåringen, beordrar fram sina små trädgårdsvantar och hämtar något lämpligt verktyg från papplådan där vi förvarar sekatörer, småspadar och andra tillhyggen att använda mot sega maskrosrötter.
Public service misslyckas
Många gånger har jag önskat att jag varit en fluga på väggen när Sveriges Televisions redaktioner väljer ingångar och sätter agendan för rapporteringen om det kyrkliga livet i landet. För varför är bilden av Svenska kyrkan som målas upp i public service så ytlig och polariserande? Vad är det som händer mellan de kunskapssökande bakgrundssamtalen från journalister och de agendadrivande programuppläggen, som de vill att jag ska medverka i?
De nya statskramarna
Nu är det inte kommunister som är statskramare, utan framförallt Kristdemokraterna och Liberalerna som vill förstatliga sjukvården respektive skolan.
Relativiseringen skenar
I en villa i Wannsee utanför Berlin samlades den 20 januari 1942 femton höga SS-officerare, nazistpartiföreträdare och statstjänstemän för att planera ”den slutgiltiga lösningen av den judiska frågan”. Det vill säga utrotningen av de 11 miljoner judar som vid den tiden levde i Europa.
Tidens tecken
Fenomenet ”clownskräck” har aldrig lyckats väcka mitt intresse. Stephen King var först på bollen med tegelstenen Det från 1986, där clownen Pennywise ställer till med sattyg i en småstad i Maine. Men människor som påstår sig vara rädda för clowner har jag avfärdat som effektsökare, och i skräckfilmsgenren är det svårt att hitta något minnesvärt på temat, även om Bill Skarsgård fick ett mindre genombrott som Pennywise när Det nådde bioduken 2017.