Innehåll
Här hör jag till
Nostalgi är i grund och botten hemlängtan. Det är något grundläggande för oss som sociala varelser.
Vårt behov av människor
Mänskliga möten rationaliseras bort av digitala system. Det måste få finnas svängrum för det förtroliga och personliga.
Längtan efter balans i rörelse
I en tid av polarisering och skärmgemenskap har den fysiska upplevelsen satts på undantag. Nostalgi över pardans blir en längtan efter varm hud och rörelse.
Eliten abdikerar
De ekonomiska och kulturella eliterna har vänt sig bort från idén om det gemensamma goda. Ett ideal som det är dags att återupprätta.
Inte som alla andra
De stora svenska entreprenörerna, från Christopher Polhem till Daniel Ek, har egensinnet och oliktänkandet gemensamt. De som bara gör och inte frågar om lov måste få spelrum.
Våga vara tydlig
Dagens arkitekter borde låta sig inspireras av stormaktstidens byggnader. Det är åter dags att ta ett stort grepp.
Ingen äkta vara
Forna tiders upptäcktsresande riskerade livet genom att utforska det okända. Dagens ”äventyr” har förvandlats till kicksökande turism med selfiepinnen i högsta hugg.
Vidga synfältet
Nostalgin är inte perfekt eller något självändamål. Men den rymmer insikter som kan få omgivningen att se att det trots allt kan finnas något av värde bortom här och nu.