Nummer
I det här numret
Tid för kultur
Innehåll
Domedagen nalkas
I två situationer är tuggummi fullkomligt livsuppehållande: när man slutar röka och när man ska flyga. En förmiddag i maj sammanfaller dessa båda lägen för mig, likt något gastkramande astrologiskt fenomen. På tåget från Rotterdam till Schiphol tuggar jag slut på mitt sista lilla Stimorol. Det skulle jag aldrig ha gjort.
I de haltande analogiernas tid
Även om jag är teolog till grundprofessionen så är det är faktiskt inte varje dag som jag reflekterar över teologen och filosofen Thomas av Aquino (1225–1274). Det måste erkännas. Men med en stigande irritation över många av tidsandans slappa analyser och ofärdiga tankestråk, har detta helgon den senaste tiden utgjort det hopp som lyft mig ur mina samtidsgrubblerier. Det jag talar om är analogiläran, eller på ren svenska: ordning på torpet och tankereda.
Historien förfalskas
Mitt i Thessaloniki finns ett litet område omgärdat med höga säkerhetsgaller. På gatorna utanför står poliser med automatvapen. Innanför gallret finns det turkiska generalkonsulatet.
Jag är inte intresserad av att ”skapa debatt”
Det har hänt att jag skrivit stort upplagda kulturartiklar i Dagens Nyheter som väckt anstöt, eller åtminstone avvikit från de gängse åsikterna i min vänkrets, och när jag stöter ihop med någon bekant mitt i bogsvallet efter artikeln kan jag riktigt se hur de tar sats mitt emot mig, hur förtvivlat de famlar efter något passande att säga.