Om man stannar till vid trappan och ser sig omkring på Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg, inser man snart att man befinner sig på en gammal herrgård. Skinnskattebergs bruk ståtade på sin tid med områdets mest påkostade herrgårdsbyggnad.

På Karmansbo bruk har tiden stått stilla. Här finns den gamla smedjan kvar som en påminnelse över hur hårt livet var på ett bruk. Men här fanns också kamratskap, oväntad arbetsfördelning och den tidens bästa vitsar.

Vi börjar vår resa på det storslagna Färna bruk. Här rymmer historien innerlig kärlek, grymma brukspatroner och upproriska smeder.

Vi fortsätter att följa järnet på vår väg genom Sveriges historia och hamnar på Bernshammar, ett stenkast från Nyhammar. Här får vi möjlighet att besöka en bruksherrgård som fortfarande är ett privat hem och som ägs av samma familj som i slutet av 1700-talet lät uppföra den. Familjen Lorichs var ursprungligen grosshandlare från Stockholm med stora internationella handelsnätverk. Det svenska järnet var mycket eftertraktat och med intäkterna från järnframställningen kunde anläggningar som Bernshammar uppföras.

Det har sagts att ingen privat titel i Sverige någonsin har haft så stort anseende som benämningen brukspatron. På Nyhammars bruk mellan Kolsva och Skinnskatteberg finns resterna av den enorma bruksanläggning som Petter Julinsköld hade planer på att anlägga här i mitten av 1700-talet. Längs Hedströmmen har det sedan 1500-talet funnits ett stort antal järnbruk. Här gäller det att ha fantasi, för här finns det ofullbordade resultatet av mänsklig fåfänga som så småningom ledde till ruinens brant. Spåren efter Julinskölds tillvaro och brukets historia tar oss till Tekniska museets samlingar i Stockholm.

Genom att följa en av alla de järnprodukter som tillverkades vid Svanå hamnar vi på Seglingsbergs bruk utanför Ramnäs. Här finns få spår kvar efter de kända ägare som en gång byggde herrgården och utvecklade bruket. På Seglingsberg får vi träffa släkterna Schön och Schwan, välbärgade grosshandlare med säte på Skeppsbron i Stockholm, som i slutet av 1700-talet blir ägare till Seglingsberg. En kohage spelar en central roll i att upptäcka de en gång så ståtliga anläggningarna.

Vi börjar vår resa i 1600-talets Svanå, ett järnbruk med långa anor invid Svartån ett par mil utanför Västerås. Ägarlängden till Svanå visar på ett flertal av stormaktstidens mest kända familjer och här har järn producerats sedan medeltiden. På Svanå får vi stifta bekantskap med Magnus Brahes dotter, grevinnan Ebba, som med tiden blev både brukspatron och entreprenör. Svanå bruk har ett rikt arkiv om järnproduktionen i den här delen av Sverige. På herrgården får vi studera de välbevarade interiörerna och höra om både olycklig ungdomskärlek och vikten av en engelsk park.

Lona Lisa Söderhielm och hennes make Jakob Tersmeden köper så småningom ett eget järnbruk, i den anrika bruksorten Ramnäs. Här får vi stifta bekantskap med inte bara släkten Tersmeden, utan även med grannen på andra sidan strömmen - Schenström. Den bruksrörelse som Lona Lisa Söderhielm lämnar efter sig tas över av sonen Per Reinhold Tersmeden, och genom honom kan vi se vikten av att manifestera sin status och sin närvaro på orten på olika sätt, liksom värdet av att äga en herrgård.

Lona Lisa Söderhielms liv för henne så småningom till Engelsbergs bruk, idag ett världsarv. Familjen Söderhielm kom att prägla brukets framväxt och modernisering. Brukspatronen, kapten Söderhielm, var inte bara Lona Lisas far utan drev även bruket med järnhand. På Engelsberg finns lämningar efter den tekniska utveckling som var förutsättningen för järnets framväxt, men även en praktfull herrgårdsmiljö, en utgångspunkt för den framväxande elit som brukspatronerna utgjorde.

Resan in i den svenska brukshistorien och Lona Lisa Söderhielms liv tar sin början på det lilla järnbruket Norn utanför Hedemora. Här föds hon som dotter till en brukspatron och det är här hennes liv tvinnas samman med brukens uppgång och storhetstid. På bruket i Norn får vi inte bara stifta bekantskap med ägarna, utan även med de som arbetade på bruket. Vi ser hur den tidiga järnframställningen såg ut och får reda på hur det var att leva på ett järnbruk för tre hundra år sedan.

Till Wanbo bruk utanför Smedjebacken tar oss spåren efter Lona Lisa Söderhielms liv. Hit kom en släkting till henne i början av 1800-talet, som dotter till brukspatron Kihlstedt. Genom Lisen Kihlstedts brev och dagböcker får en man en inblick i hur livet på herrgården kunde te sig. Wanbo är också ett exempel på hur järnbruken tog steget in i 1900-talet, när sjuksköterskan Anny Wernström gick i pension och öppnade ett pensionat i bergslagsskogen, ett pensionat som kom att bli en viktig scen för den svenska kulturella och politiska eliten under framför allt 1930-talet.