Ända från antiken fram 1800-talet härskade temperamentsläran som diagnostiskt instrument. Humoralpatologin ersattes alltmer under 1800-talet med andra kategorier som t.ex. neurasteni, nervtrötthet. Under en period i slutet av 1900-talet återkom neurasteni under en ny beteckning, ’utbrändhet’. Under 1900-talet dominerades psykologin i hög grad av neurosbegreppet, som sin tur försvann med DSM fr.o.m. 1980-talet.

Mot bakgrund av att inga diagnostiska kategorier har motstått tiden förefaller det sannolikt att den vetenskapliga utvecklingen även i framtiden kommer framtvinga omprövningar av idag dominerande diagnoser. När blir ett mänskligt beteende att betrakta som sjukt; på rent biologiska grunder eller när vissa socialt historiska gränser sätts? Behovet av diagnoser har varit, och är, av stor betydelse för att kunna hjälpa både i forskningen och den terapeutiska verksamheten men var går diagnosernas gränser och vem och vad avgör och bestämmer vem som är sjuk eller frisk?

Seminariet modereras av Lotta Gröning och spelades in på Engelsbergs herrgård i oktober 2014.