Ska universiteten vara redskap för arbetsmarknadspolitik? Lunds universitet har avslagit en masterutbildning i västerländskt tänkande med hänvisning till att den inte garanterar arbete för studenterna. Är det rättvist och överhuvudtaget möjligt att bedöma humaniora på samma villkor som andra vetenskaper? Vad innebär det för bildningstraditionen?